En dag utan sensor och smärtan som kom
Efter att ha haft en sensor i cirka, vad kan det vara nu, åtta veckor kanske så tog jag en pausdag. Jag har ju både en sensor och en nål (till insulinpumpen) som sitter fäst på mig så det kan vara skönt att vara lite fri en stund. Tänk er att alltid, dyget runt, ha inte bara en utan två maskiner kopplade till dig. Nu är jag ändå så van att jag knappt tänker på det, men de stunder som jag är helt utan är fantastiska. Då är jag liksom bara Nora och inte Nora och CGM och insulinpump. Jag är tacksam för de hjälpmedel jag har, men det är skönt att ta en paus ibland. Jag längtar tills den dagen då blodsockret kan kontrolleras via något inopererat chipp, jag är optimistisk!
På min pausdag från sensorn kollade jag mitt blodsocker cirka 8 gånger och det låg faktiskt stabilt! Jag var lite orolig hur det skulle gå under träningspasset, och efter, men det gick bra. Jag tränade på Friskis för första gånger på flera veckor och det kändes så himla kul att vara tillbaka. Löpning som jag tränat lite nu är roligt men att få riktigt kämpa med musklerna och med en bra ledare som peppar är svårslaget. Det blev ett pass med skivstång, jag älskar att lyfta vikter! Men smärtan som kom efter passet, träningsvärk, är helt brutal. Jag kan knappt gå och att sätta sig ner går i slow motion. Aj, aj, aj.
Började lite enkelt med 17,5 kg.
